Det var sommaren när jag var sju år som jag och min familj hälsade på vår släkt i Finland. Jag kunde prata och förstå en del finska och min kusin kunde prata och förstå en del svenska, så vi kunde kommunicera utan större hinder.
Det var en sommardag som jag fick följa med min kusin och träffa hans finska kompisar. Jag kände att det var okej eftersom jag kunde en del finska. Vi kom fram till hans kompisar och de började prata med varandra och jag insåg att jag inte kunde följa med i deras "prat". Jag försökte att säga något men inget som jag sa kom ut rätt. Min kusin och hans vänner skrattade och hade roligt, men jag kände mig bara utanför. Jag stannade kvar och härdade ut och lyssnade på dem men förstod ingenting.
Efter denna händelse insåg jag att min finska kanske inte var så bra som jag först trodde. Resten av tiden i Finland umgicks jag bara med min kusin.
